Rotfrukterna är cylindriska. De är gulorange till färgen med en grönaktig ände, och fruktköttet är ljusgult och saftigt. 2/3 av rotfrukten sticker upp ovanför markytan. Rotfrukternas vikt är 250–950 g. Sorten uppskattas för sin stabila avkastning, motståndskraft mot blomning, rotfrukternas enhetlighet och höga näringsvärde. Flerfröiga. Utsädesmängd (vid sådd med grönsakssåmaskiner) 15–20 kg/ha.

Foderbetor: rekommendationer för odling och användning

Foderbetor är ett värdefullt foder för boskap och fjäderfä, som ger mycket energi och näringsämnen. De är särskilt fördelaktiga för mjölkkor, eftersom de främjar mjölkproduktionen och förbättrar mjölkens kvalitet. Dessutom passar foderbetsor utmärkt även för andra djur – grisar, hästar, får och getter, samt fjäderfä. Tack vare den goda smaken äter djuren dem gärna, vilket bidrar till att öka den totala foderförbrukningen.

Foderbetor skiljer sig från sockerbetor vad gäller användningsområde och sammansättning. Foderbetor odlas som foder till boskap på grund av sin höga avkastning och lämpliga näringssammansättning. Deras rotfrukter är större, ofta gula eller orangefärgade, och innehåller mer vatten, vilket gör dem lättare att smälta för djuren. Sockerbetor odlas däremot för sockerproduktion på grund av det höga sackarosinnehållet i rotfrukterna. Deras rotfrukter är mindre, vita och innehåller mindre vatten.

Odlingsförhållanden:

Jordmån: bördig, väl dränerad; undvik sumpiga, sura och tunga lerjordar.
Såtid: slutet av april, när jorden har värmts upp.
Skörd: september–oktober.
Planteringstäthet: cirka 80 000 plantor per hektar.

Användning av rotfrukter:

Färska rotfrukter: Betor kan ges färska. För mjölkkor rekommenderas en dos på upp till 40 kg betor per dag, när detta är det enda saftiga fodret. Om betorna kombineras med andra fuktiga fodersorter, till exempel ensilage, kan mängden minskas till 20 kg per dag. Betor är även lämpliga för svin och hästar, men bör ges i mindre mängder och kombineras med spannmålsfoder.
Rivna rotfrukter: Rivning gör det lättare för djuren att smälta betorna och passar därför alla djur, särskilt yngre eller mindre djur. Fint rivna betor blandas lätt med andra foder, t.ex. hö eller spannmål, vilket säkerställer att djuren tar upp maximalt med nyttiga näringsämnen.
Kokta rotfrukter: även om rödbetor oftast ges gröna kan de i vissa fall kokas för att göra dem lättare att smälta för djuren, särskilt om rödbetorna är hårdare. Kokta betor passar bra för grisar eller fjäderfä, såsom höns, eftersom de blir ännu lättare att smälta efter kokningen.

Användning av bladen:

Färska blad: Betblad innehåller mycket vitaminer och kan ges färska direkt från fältet. De passar både för nötkreatur, får, getter och grisar. Bladen är näringsrika, men man bör hålla koll på mängden för att upprätthålla en balanserad kost.
Torkade blad: om bladen inte äts upp direkt kan de torkas och användas senare som tillskottsfoder. Torkade blad är ett utmärkt tillskott till foderrationen under vintern, när det råder brist på färska råvaror.
Lövsilos: Löv kan också silosas och användas som en extra födokälla under den kalla årstiden. Det är viktigt att förbereda och förvara dem på rätt sätt för att bevara näringsvärdet och förhindra att de förstörs.